Att misslyckas är att LYCKAS

En bit från mitt liv...


För ganska exakt ett år sedan registrerade jag min firma 2 Strong. Jag hade under hela sommaren och början på hösten planerat, pluggat och förväntansfullt sett fram emot det som skulle bli uppfyllelsen på min dröm. Att bli personlig tränare var aldrig riktigt det jag tänkte, men att driva träningsresor, surfresor, yogaresor och helt enkelt inspirera människor till en sundare livsstil i en miljö där sinnet öppnas för kreativitet (tex utomlands, natur eller annan kreativ miljö) är det jag alltid drömt om.



I november åkte jag ner till Marocko och trots att alla planer var oklara, allting kändes lurigt och ingenting var spikat så tänkte jag att bara jag kommer ner så kommer det bli bra. Marocko blev inte ALLS som jag tänkte mig och de två månader jag tillbringade där bestod mer utav ångest, en oerhörd ensamhet och längtan att bara få komma hem till tryggheten. Jag avbröt samarbetet med det surfcamp jag skulle hålla träningsresor med, flyttade ut därifrån och bokade några veckor senare biljetten hem, flera månader tidigare än vad jag förväntade mig.


I början på januari kom jag hem till min pojkväns lägenhet i Växjö och spontanansökte jobb och lägenhet både i Växjö och i Örebro. I själva verket så mådde jag bara piss och hela mitt liv kändes alldeles meningslöst och ångesten var outhärdlig. Hela halvåret i Växjö så tillbringade jag som PT & gruppträningsinstruktör på Idrottskliniken, denna erfarenhet är jag oerhört tacksam för idag. Jag hittade dessutom ro och passion i yogan och yogade flera gånger i veckan hos underbara Veda yoga.


I mars började jag hitta en aning meningen med allting, jag bokade en yoga lärarutbildning på Bali. Jag tog saker i egna händer och arrangerade min allra första egna träningsresa till Portugal. Jag minns att jag sa till min psykolog i den vevan "Bara denna resa går bra, jag behöver det, jag orkar inte med flera misslyckanden. Det går inte mer".


Ni alla förstår nog när ni läser detta att varken yoga utbildningen på Bali eller träningsresan i Portugal blev, ni kan nog säkerligen gissa på att jag dessutom blev av med i princip alla timmar på jobbet och var egentligen tillbaka på ruta 1.


Jag behövde en paus från livet och mitt i allt detta så läste jag boken @yoga girl. Hela jag och mitt liv hamnade i någon form av identitetskris, jag kände mig så apatisk, rädd, övergiven, ledsen, ensam, oförstådd och jag till och med hade tappat känslor för personer i min närhet. Jag var helt lost. Jag vet inte vad som fick mig att fortsätta men här någonstans tog min verksamhet fart, jag mådde ju redan skit så det fanns ingenting att förlora tänkte jag medan jag hängde upp stora posters runt om i Växjö och erbjöd träning för insamling till riskgrupper COVID-19. Jag visste inte om någon skulle dyka upp, visste inte om hur jag skulle bemöta hela situationen. Tror jag bara körde på någon form av autopilot. Någon dag var vi 1 person, en annan gång var vi totalt 9 stycken.


För er som var med: Tack för att ni stöttade mig, tack för att ni uppskattade mina pass, att ni kom tillbaka och att ni än idag följer mina medier och kommenterar och peppar mig. Ni var så viktiga för mig, och för det är jag förevigt tacksam.






I maj (då jag egentligen skulle vara på Bali) fick jag lägenhet i Örebro, jag flyttade från Växjö och gjorde likande träningsaktiviteter utomhus i Örebro, ibland dök det upp några stycken, ibland dök det inte upp någon alls. Känslan som uppstod då var ett stort jävla misslyckande, jag kunde inte undgå från att ta det personligt och tänka att det var mig det var fel på, jag förstod inte då vad företagande, marknadsföring, rykte å alla de där bitarna betydde då. Jag var sämst, så enkelt var det.


I början på juni hade jag mitt första Bootcamp utomhus. Detta kan varit början på där jag är idag. De tjejerna som var med på den omgången har kunnat bidra till inte bara min egna utveckling utan mitt företags utveckling. Inte bara genom att den gruppen var så himla underbar, så har den ärligheten som funnits inom den gruppen gjort att jag kan för första gången lita på att jag faktiskt gör ett bra jobb.

Dessa tjejer är mina motionärer än idag, inte bara är de motionärer utan vi har tillsammans kunnat sätta våra kompetenser och utveckla våra verksamheter ihop. För er är jag evigt tacksam.


I september klev jag in på en liten innegård mitt i centrala Örebro på visning av en företagslokal. Trots att budget var något som var väldigt viktigt för mig och jag utgick ifrån när jag kollade lokaler så kände jag bara i hela kroppen att detta ska jag ha. Jag tog den risk som det skulle medföra med att numera ha fasta kostnader och en investering det skulle tillföra. Den risken, den "rädslan" spelar ingen roll idag. För 1 år sedan slösade jag 4 månader på mitt liv samt en hel del pengar för att lyckas med det som var min stora dröm. Jag lyckades inte, men däremot skulle inte den erfarenheten, den lärdomen om hur mycket jag älskar att undervisa i yoga, hur ett misslyckande företagande ser ut, hur man måste agera i samarbeten, vilken roll som är vems och, hur avtal är viktiga eller att veta vad MIN rätt är leda mig till vart jag är idag.



Jag är så sjukt tacksam över det jag har och inte har åstadkommit hittills och jag är för första gången redo för alla misslyckanden som är påväg för det får mig att inse att alla de stora drömmarna är närmare.


Det jag har lärt mig är att det man misslyckas med idag, är för att man behöver lära sig inför att lyckas imorgon.


Glöm inte rösta på mig på INTENSIVEPT AWARDS.

Årets Ambassadör 2020

HÄR

https://www.intensivept.se/ambassador2020


https://www.intensivept.se/ambassador2020


https://www.intensivept.se/ambassador2020




471 visningar1 kommentar

Senaste inlägg

Visa alla